Om epomvarmland.se
Prostitution, människohandel och exploatering är allvarliga samhällsproblem som inte enbart begränsas till storstäderna. Effektivt arbete mot dessa problem kräver både förebyggande och repressiva åtgärder samt ett robust skydds- och stödsystem för de utsatta.
Epomvarmland.se är en handbok utformad för att underlätta samverkan och ge vägledning till aktörer i Värmland som arbetar med både förövare och utsatta, inklusive barn och vuxna. Den fungerar som ett komplement till de tidigare handböcker som getts ut i samverkan med länets aktörer.
Handboken består av fem kapitel. Webbplatsen är mobilanpassad men är enklast att ta del av via en dator.
Vi som tagit fram handboken
Handboken har tagits fram i samverkan mellan Åklagarkammaren, Polisen, Region Värmland – Behandlings- och samtalsmottagningen för våldsutsatta samt Centrum för traumatisk stress, Kriminalvården, Karlstad och Torsby, Regionkoordinatorer mot prostitution och människohandel, KAST Värmland, Barnahus Värmland, Studenthälsan Karlstads universitet, Svenska Kyrkan Karlstads stift, Brottsofferjouren Värmland, Alla Kvinnors Hus Karlstad och Länsstyrelsen Värmland.
Handboken har tagits fram av en arbetsgrupp som består av representanter från ovanstående verksamheter.
Som stöd i hela processen har Länsstyrelsen Värmland haft en referensgrupp bestående av representanter från regionkoordinatorer mot prostitution och människohandel, Barnahus Värmland och KAST Värmland.
Kontakter
Länsstyrelsen har i uppdrag att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer, sexuellt våld, hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel. Detta görs genom att länsstyrelsen samordnar arbetet i länet och främjar ett effektivt, sammanhållet arbete samt erbjuder kompetensutveckling. Länsstyrelsen Värmland nås på 010-224 70 00.
Polisens uppdrag är att öka tryggheten och minska brottsligheten. Polisens brottsbekämpande arbete består av en brottsförebyggande del och en utredande och lagförande del. Polisen tillhandahåller också personskydd för brottsutsatta. Polisen nås på 11414 i icke akuta ärenden och via 112 i akuta ärenden.
Åklagaren leder förundersökningen och avgör om åtal ska väckas. I så fall för åklagaren statens talan i domstolen. Om åklagaren anser att det finns tillräcklig utredning om att ett brott har begåtts och vem som begått det så åtalas den misstänkta personen.
Åklagarkammaren i Karlstad nås på 010-562 66 60.
Studenthälsan vänder sig till studenter som behöver kurativt eller specialpedagogiskt stöd. Det kan handla om stress, oro, ångest, nedstämdhet, livsstil, levnadsvanor eller annat som påverkar ditt liv och dina studier. Studenthälsan nås på 054-700 10 00.
Socialtjänsten har det yttersta ansvaret för att enskilda får det stöd och den hjälp som de behöver. De insatser som socialtjänsten erbjuder ska vara av god kvalitet. Socialtjänsten beviljar insatser till stöd och skydd för barn och vuxna. Socialtjänsterna i länet nås via kommunväxeln i respektive kommun.
Mottagningen riktar sig till vuxna som är eller har varit utsatta för våld i nära relation, hedersrelaterat våld samt prostitution och människohandel i sexuellt syfte och till följd av våldet lider av en lindrig till och med måttlig psykisk ohälsa. Mottagningen erbjuder psykologisk behandling, samtalsstöd och kompetenshöjande insatser genom konsultation. Mottagningen nås på 010-831 80 00 eller via 1177.se.
Regionkoordinatorerna erbjuder praktisk konsultation och vägledning i ärenden gällande människohandel för alla ändamål och sexuell- samt arbetslivsrelaterad exploatering, även kallat arbetslivskriminalitet. De är anställda inom socialtjänsten och arbetar både strategiskt med exempelvis kompetenshöjande insatser och operativt genom uppsökande och stödjande arbete direkt till enskilda.
Regionkoordinatorerna nås via Karlstads kommuns växel eller direkt via:
Telefon: 054-540 84 91
E-post: sara.lindberg@karlstad.se
Telefon: 054-540 49 54
Svenska kyrkan tar emot människor i enskilda samtal. Präster och diakoner har tystnadsplikt, utbildning i samtal och möter många människor i kris. Diakoner har även utbildning inom socialt arbete och har vanan att möta människor i utsatta situationer.
Brottsofferjouren Värmland är en ideell organisation erbjuder kostnadsfritt medmänskligt stöd och hjälp till brottsutsatta, vittnen och deras anhöriga genom hela rättsprocessen och vid en eventuell rättegång. Brottsofferjouren bedriver även utåtriktat arbete i form av exempelvis föreläsningar.
Brottsofferjouren Värmland nås på 054-18 28 88.
Alla Kvinnors Hus Karlstad är en ideell förening som hjälper kvinnor och barn som är utsatta för våld i en nära relation. Alla Kvinnors Hus erbjuder kostnadsfritt stöd, skyddat boende och bedriver utåtriktat arbete i form av exempelvis föreläsningar. Alla Kvinnors Hus nås på 054-18 30 34.
KAST (köpare av sexuella tjänster) Värmland stöttar enskilda som behöver hjälp för att de köper sex eller har en problematisk porrkonsumtion. Även anhöriga är välkomna oavsett om den närstående har kontakt med mottagningen eller inte. KAST Värmland nås på 0200-290 900.
Kriminalvården består av fyra delar: häkte, anstalt, frivård och Nationella transportenheten (NTE). Kriminalvården arbetar med personer i hela rättskedjan, från personutredningar vid misstanke för brott, häktning, anstaltsvistelse, transporter, övervakning vid villkorlig frigivning samt frivårdspåföljder. Kriminalvården uppdrag är att minska risken för återfall i brottslighet. Frivården i Karlstad nås på 054-776 41 30.
Till Barnahus Värmland kommer barn och ungdomar som misstänks vara utsatta för brott, som våld eller andra övergrepp. På Barnahus arbetar specialister från de samverkande myndigheterna, åklagare, socialsekreterare, polis, läkare och kurator. Syftet är att barnet ska slippa slussas mellan myndigheter. Barnahus Värmland nås på 054-540 49 09 och 054-540 49 11.
Kapitel 1: Gemensamma definitioner och grundprinciper
Prostitution, människohandel och exploatering är ett stort samhällsproblem och existerar i allra högsta grad även utanför storstäderna. För att framgångsrikt arbeta mot problematiken krävs ett proaktivt förebyggande arbete såväl som repressiva åtgärder, och givetvis ett väl utbyggt system för skydd och stöd åt utsatta. Med utgångspunkt i denna vetskap samverkar olika aktörer i Värmland och den här handboken handlar om just det – den avgörande samverkan som är det som gör skillnad.
Syftet med handboken är att underlätta samverkan mellan samt ge vägledning för de aktörer i länet som arbetar med förövare och/eller utsatta. Det är en samverkansbok och varje myndighet och organisation har ansvar för att det finns interna riktlinjer och rutiner.
De aktörer som tagit fram handboken arbetar både med barn och/eller vuxna. Flera aktörer har ett tydligt uppdrag avseende arbetet mot människohandel alla ändamål. Handboken omfattar utifrån detta både barn och vuxna utsatta för prostitution, människohandel och exploatering.
Handboken är ett komplement till Våld i nära relationer, handbok för regional samverkan. I den beskrivs myndigheternas olika ansvar och uppgifter samt strukturer för och det utelämnas därför i denna handbok. Ärenden som rör prostitution, människohandel och exploatering sker oftast inte inom ramen för våld i de nära relationerna även om det ibland kan finns en överlappning. Trots detta bedöms ovan nämnda handbok vara tillämpbar även för arbetet mot prostitution, människohandel och exploatering.
Våld i nära relationer, handbok för regional samverkan (lansstyrelsen.se)
Prostitution, människohandel och exploatering förekommer i hela landet. I vårt län finns både barn och vuxna som tar sig rätten att köpa eller på annat sätt exploatera en annan människa likaväl som det finns både barn och vuxna som utsätts för prostitution, människohandel och exploatering.
Rapporter och studier påvisar återkommande att yrkesverksamma har kunskapsluckor på området samt att verksamheter saknar riktlinjer och rutiner för arbetet med målgruppen (BRÅ 2022, Child10, Inte din hora, Ellencentret, 2020. Det är därför viktigt att länets aktörer samverkar med syfte att förebygga, upptäcka samt ge individanpassat stöd, skydd och behandling.
Det är på sin plats att påtala vikten av att arbeta evidensbaserat där det är möjligt och utifrån bästa möjliga, tillgängliga kunskap när det saknas evidens. Detta för att hålla en hög kvalitet i det arbete som görs på området samt för att skapa goda förutsättningar för en förändring i arbetet tillsammans med enskilda.
Flera myndigheter har skyldighet enligt gällande lagstiftning att arbeta med personer som på olika sätt utsätts för prostitution, människohandel och exploatering.
Vad är prostitution, människohandel och exploatering?
I den nationella strategin för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor framkommer att en del av området mäns våld mot kvinnor är prostitution och människohandel för sexuella ändamål liksom kommersialisering och exploatering av kvinnokroppen i reklam, medier och pornografi i syfte att reproducera föreställningar om kvinnors underordning.
I strategin fastställs också vikten av att uppmärksamma att kvinnor och flickor kan vara utsatta för människohandel som syftar till annan exploatering än för sexuella ändamål samt att våld och hot om våld kan förekomma i samband med varje form av människohandel. I strategin lyfts också att även män och pojkar kan vara utsatta för prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Omvänt kan kvinnor och flickor begå brott som rör prostitution och människohandel för sexuella ändamål.
Det är viktigt att ha i åtanke att flera av delarna som ingår i området prostitution, människohandel och exploatering sker online. Sexuell exploatering är ett paraplybegrepp för ett antal olika problem bland annat sugardejting, grooming, sex mot ersättning och utsatthet inom pornografi.
Även arbetet mot arbetslivskriminalitet aktualiseras i arbetet mot prostitution, människohandel och exploatering. Inom ramen för det arbetet finns möjlighet att identifiera både barn och vuxna som utnyttjas genom tvångsarbete, tiggeri och/eller att arbeta under orimliga villkor.
I Sverige är det kriminaliserat att utnyttja andra människor för prostitution, människohandel och olika former av exploatering. Den som säljer sexuella tjänster begår dock inget brott. Detta då Sverige anser det viktigt att ansvaret ligger hos förövarna, inte hos de utsatta. I sammanhanget är det också värt att nämna att Sverige nu har en sexualbrottslagstiftning som fastslår att sex ska bygga på samtycke.
Det finns ett antal brottsrubriceringar som synliggör vilka beteenden som är kriminaliserade på området. Det rör sig om bland annat kränkande fotografering, kontakt för att träffa ett barn i sexuellt syfte, köp av sexuell tjänst, koppleri och människohandel.
Människohandel är ett prioriterat område för polisen. Målet är att göra Sverige till en oattraktiv marknad för den organiserade brottslighet som ofta ligger bakom den här typen av brott. Polisens ansvar regleras bland annat i Polislagen där det framkommer att Polisen ska förebygga, förhindra, upptäcka brottslig verksamhet. Där framgår även att Polisen ska utreda och beivra brott som hör under allmänt åtal.
Lagstiftningen synliggör vikten av ett förebyggande arbete i syfte att minska efterfrågan.
Omfattning
I Sverige är det främst män som köper en annan, oftast kvinnas, kropp för att utnyttja till sexuella ändamål. Aktörer som på något sätt arbetar med sexköpare uppger att det är en heterogen grupp som representerar ett tvärsnitt av den manliga befolkningen i Sverige.
Knappt 1 av 10 svenska män uppgav i en befolkningsstudie från 2017 att de någon gång hade gett ersättning för sexuella tjänster. 0,5 procent av kvinnorna uppgav att de någon gång hade gett ersättning för sexuella tjänster (Folkhälsomyndigheten, 2019).
En stor andel av de som befinner sig i prostitution i Sverige utgörs av migranter och nås därmed inte av befolkningsstudier. En majoritet av de som säljer sex i Sverige är kvinnor. Även transpersoner och personer som inte identifierar sig som heterosexuella är överrepresenterade bland dem som säljer sex.
Gruppen personer som säljer sina kroppar för sexuella ändamål är enligt professionella som ger stöd till målgruppen en heterogen grupp. Samma aktörer uppger att många av de som säljer sina kroppar har blivit eller är utsatta för våld, har erfarenheter av stigmatisering, samhällelig diskriminering samt har psykisk ohälsa (Jämställdhetsmyndigheten, 2021).
Flera aktörer uppmärksammar att andelen barn och unga som har utsatts för kommersiell sexuell exploatering och som söker stöd har ökat de senaste åren. Detta bekräftas av ökningen av antalet anmälda brott gällande utnyttjande av barn genom sexuell handling samt köp av sexuell tjänst. 1,5 procent av kvinnorna och 1 procent av männen i åldrarna 16-84 år uppgav i ovan nämnda studie att de någon gång hade tagit emot ersättning för sex.
En genomgång av annonser och profiler som marknadsför sexuella tjänster online där ”bakgrundsdata” har kunnat utläsas visar att 80 procent är kvinnor, 15 procent är män och 5 procent är transpersoner. Utifrån det som framkommer i intervjuer med aktörer som arbetar med utsatta samt genom befolkningsstudier verkar det som att antalet personer som säljer sex är relativt konstant över tid (Jämställdhetsmyndigheten, 2021).
Personer som säljer sex i gatumiljö uppges nästan uteslutande vara migranter. Sex mot ersättning sker också bland annat i lägenhetsbordeller, i lägenheter som hyrs under en kortare tid, i bilar och på köparens arbetsplats. Även massagesalonger är en arena för prostitution och då ofta i samband med andra typer av arbetskraftsexploatering. På internet finns ett antal olika webbplatser som marknadsför försäljning av sexuella tjänster och alla dessa administreras från utlandet. På Internet finns också så kallade ”sugardejtingsidor” vars fokus är att paketera prostitution på ett lyxigare och mer kravlöst sätt. Utöver dessa webbplatser tas kontakter för att sälja och köpa sexuella tjänster via traditionella sociala medieplattformar så som TikTok, Snapchat, Tinder och OnlyFans (Jämställdhetsmyndigheten, 2021).
När det gäller människor som utnyttjas eller riskeras att utnyttjas genom arbetslivskriminalitet är det huvudsakligen män eller pojkar. De som utnyttjas kommer ursprungligen från andra länder. Även förövarna var oftast män som bor i Sverige men med ursprung i samma länder som de utsatta och/eller talade samma språk. De som utsätts har ofta lovats arbete inom bland annat bygg, restaurang, livsmedel, städ, bilvård, jordbruk, bärplockning, hushållsarbete och kroppsvård (Polismyndigheten, 2021).
Sexuell exploatering bland barn och unga är vanligt förekommande. Elever i årskurs tre på gymnasiet uppgav att 1,1 procent hade någon gång ”sålt sexuella tjänster” med andra ord 1 av 100 elever. 1,4 procent av tjejerna och 0,8 procent av killarna svarade ja. Tidigare har förhållanden mellan könen varit omvänt och skillnaden mellan könen är inte statistiskt säkerställd. Ungefär en fjärdedel av de elever som ”sålt sexuella tjänster” hade gjort det vid ett tillfälle, hälften hade tagit emot ersättning två till fem gånger och den resterande fjärdedelen vid mer än fem tillfällen (Stiftelsen Allmänna Barnhuset, 2021).
Särskilt sårbara grupper
Barn och unga med tidigare erfarenheter av sexuella övergrepp, personer med intellektuella funktionsnedsättningar, psykisk ohälsa, beroendeproblematik, i samhällsvård, migranter utan uppehållstillstånd, ensamkommande barn och hbtqi-personer identifieras som särskilt sårbara grupper när det gäller utsatthet för prostitution, människohandel och exploatering. Det framkommer också att andelen personer som uppger att de någon gång tagit emot ersättning för sex är betydligt högre hos dem som ingår i en särskilt sårbar grupp.
En grupp barn som lever i en särskild utsatthet är de medföljande barn till personer utsatta för prostitution och människoexploatering. Dessa barn drabbas indirekt i rollen som anhöriga (Jämställdhetsmyndigheten, 2021).
En grupp som befinner sig i en stor utsatthet är de barn och vuxna som både utnyttjas i sex mot ersättning eller någon form av exploatering och samtidigt utsätts för hedersrelaterat våld. Det kan handla om unga flickor som tas ur skolan och skickas till Sverige för att försörja familjen genom tiggeri (Jämställdhetsmyndigheten, 2022).
Lagstiftning
Arbetet mot prostitution, människohandel och exploatering sker utifrån ett antal olika lagar. Då det dessutom ibland handlar om personer med ursprung i ett annat land blir det än mer komplext. Utifrån detta kommer handboken inte kunna ge juridisk vägledning som omfattar alla situationer och skeenden. Handboken kommer därför hänvisa vidare till dokument och instanser där det går att få juridisk vägledning på området.
Människohandel
Den som genom bland annat olaga tvång eller vilseleder någon för att bland annat rekrytera, transportera överföra inhysa eller ta emot person i syfte att exploatera denna för bland annat sexuella ändamål, tvångsarbete eller annan verksamhet i en situation som innebär nödläge för den utsatte, döms för människohandel till fängelse i lägst 2 och högst 10 år. Begås gärningen mot en person som inte har fyllt 18 år döms till ansvar även om det inte förekommit olaga tvång eller vilseledande. (Brb 4 kap 1a§)
Människoexploatering
Den som i annat fall än som avses i människohandelsparagrafen genom olaga tvång, vilseledande eller utnyttjande av någons beroendeställning, skyddslöshet eller svåra situation exploaterar en person i tvångsarbete, arbete under uppenbart orimliga villkor eller tiggeri, döms för människoexploatering till fängelse i högst fyra år. Vid grovt brott döms till fängelse i lägst 2 och högst 10 år. Begås gärningen mot en person som inte har fyllt 18 år döms till ansvar även om det inte förekommit olaga tvång eller vilseledande. (Brb 4 kap 1b§)
Koppleri
Den som främjar eller på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjar att en person har tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning, döms för koppleri till fängelse i högst 4 år. Vid grovt brott döms till fängelse i lägst 2 och högst 10 år. (Brb 6 kap 12§)
Köp av sexuell tjänst
Den som skaffar sig en tillfällig sexuell förbindelse mot ersättning, döms för köp av sexuell tjänst till fängelse i högst 1 år. Detsamma gäller om ersättningen har utlovats eller getts av någon annan. (Brb 6 kap11§)
Utnyttjande av barn genom sexuell handling
Den som i annat fall än som avses förut i Brb 6 kap, förmår ett barn som inte fyllt arton år att mot ersättning företa eller tåla en sexuell handling döms för utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling till fängelse i lägst 6 månader och högst 4 år. Om brottet är mindre grovt döms till fängelse i högst 1 år. Brottet är fullbordat oaktat om ersättningen ges av annan. (Brb 6 kap 9§)
Kontakt för att träffa ett barn i sexuellt syfte
Den som, i syfte att mot ett barn under 15 år begå en gärning för vilken straff föreskrivs i 4, 5, 6, 8 eller 10§ i Brb kapitel 6 föreslår en träff eller stämmer träff med barnet, döms för kontakt för att träffa ett barn i sexuellt syfte till böter eller fängelse i högst 2 år. (Brb 6 kap 10a§).
Grooming
Grooming innebär att någon tar kontakt med ett barn i sexuellt syfte, det är en brottslig handling och kan beskrivas som förberedelser till sexuella övergrepp mot barn.
Barnpornografibrott 10 a §
Den som skildrar barn i pornografisk bild, sprider, överlåter, upplåter, förevisar eller på annat sätt gör en sådan bild av barn tillgänglig för någon annan, förvärvar eller bjuder ut en sådan bild av barn, förmedlar kontakter mellan köpare och säljare av sådana bilder av barn eller vidtar någon annan liknande åtgärd som syftar till att främja handel med sådana bilder, eller innehar en sådan bild av barn eller betraktar en sådan bild som han eller hon berett sig tillgång till döms för barnpornografibrott till fängelse i högst två år.
Kränkande fotografering
Den som olovligen med tekniskt hjälpmedel i hemlighet tar upp bild av någon som befinner sig inomhus i en bostad eller på en toalett, i ett omklädningsrum eller annat liknande utrymme döms för kränkande fotografering till böter eller fängelse i högst 2 år. (Brb 4 kap 6a§)
Olaga integritetsintrång
Den som gör intrång i någon annans privatliv genom att sprida bild på exempelvis uppgift om någons sexliv, hälsotillstånd, bild på någon som befinner sig i en mycket utsatt situation eller bild på någons helt eller delvis nakna kropp, döms om spridningen är ägnad att medföra allvarlig skada för den som bilden eller uppgiften rör till böter eller fängelse i högst 2 år. (Brb 4 kap 6c§)
Samverkan
I länet finns en vilja att samverka i dessa ärenden för att skapa ett gott omhändertagande, ge förövare behandling, utsatta stöd, skydd och behandling samt möjliggöra en rättsprocess. Samverkan kan ske på olika sätt och mellan olika aktörer. Samverkan bör ske på följande sätt:
- Samråd i individärenden där det bedöms lämpligt. Avseende barn finns Barnahus Värmland, se rubriken Metodstöd till professionella för ytterligare information, som alltid bör användas om barn (0-18 år) misstänks vara utsatta för eller ha begått brott. Avseende vuxna saknas en motsvarighet till Barnahus Värmland. Dock är de samråd som sker på Barnahus Värmland en modell att utgå från. Regionkoordinatorerna har den roll som samordnarna på Barnahus Värmland har, det vill säga är de som är en brygga mellan olika aktörer genom att kalla till samråd. Både polis, åklagare, socialtjänst, hälso- och sjukvård och civilsamhälle kan vara viktiga aktörer runt den enskilde. Om ärendet fortlöper och kräver fortsatt samverkan görs med fördel en Samordnad Individuell Plan, så kallad SIP. Se rubriken Metodstöd för professionella för ytterligare information.
- Samverkansdialog mellan polis, KAST Värmland och socialtjänst inför större insatser i en viss kommun. Syftet är att polisen informerar om kommande insats så att socialtjänsten kan ha en beredskap för att kunna erbjuda stöd och skydd till utsatta. Även regionkoordinatorerna är en viktig del i denna samverkansdialog då de kan bidra med spetskompetens för att vägleda socialtjänsten. Polisen är den aktör som initierar en större insats och sammankallar övriga aktuella aktörer, ibland med stöd av regionkoordinatorerna.
- Samverkan mellan polisen och KAST Värmland på så sätt att polisen alltid erbjuder stöd till gripna sexköpare genom KAST Värmland. Erbjudandet om stöd bör utformas på så sätt att polisen informerar om KAST Värmland och efterfrågar samtycke att kontakta KAST Värmland och lämna sexköparens telefonnummer till KAST Värmland. KAST Värmland åtar sig att ringa upp de personer som polisen hänvisat.
- Använda Arbetslivskriminalitetscenter som samverkansform när det gäller exploatering på arbetsmarknaden. Socialtjänsterna ingår inte i detta samverkansfora och behöver kopplas på om det blir aktuellt.
Misstanke om människohandel?
Vid misstanke om människohandel finns en manual som Nationellt Metodstöd mot prostitution och människohandel tagit fram. Utifrån det upprepas inte den informationen i denna handbok. Manualen finns både i digital form och som pdf hos Jämställdhetsmyndigheten.
Manual vid misstanke om människohandel (jamstalldhetsmyndigheten.se)
Bemötande
Allt arbete med förövare och utsatta behöver så långt det är möjligt ske med respekt för den enskildes integritet och självbestämmande. För att öka motivationen och skapa en så trygg situation som möjligt är det också viktigt att så långt det är möjligt tillgodose den enskildes rätt till delaktighet, information och inflytande.
Det är självklart så att bemötandet måste individanpassas. Det finns dock några gemensamma drag för att möjliggöra en god dialog och skapa en trygg situation. Oavsett om det rör barn eller vuxna, förövare eller utsatta är ett nyfiket, icke-dömande och empatiskt bemötande en förutsättning som möjliggör stöd, skydd och behandling. De verksamheter som har i uppdrag att enbart ge stöd till utsatta behöver förmedla att de tror på den utsattas berättelse under hela kontakten.
Det är av yttersta vikt att stöd, skydd och behandling till utsatta aldrig villkoras genom exempelvis krav på polisanmälan eller drogfrihet. I arbetet tillsammans med den utsatta är det också viktigt att kunskaper om våldets konsekvenser för att få en ökad förståelse för reaktioner och beteenden som annars kan verka inadekvata (exempelvis ambivalens hos utsatta).
Avseende bemötande av förövare är det viktigt att inte förväxla ett gott bemötande med acceptans av beteendet. Det är således viktigt att förmedla både att individens värde kvarstår och att beteendet är oacceptabelt.
Även i bemötandet av de som blir utsatta är det viktigt att ha ett nyfiket och icke-dömande förhållningssätt. Detta då många har känslor av skuld och skam för den situation de hamnat i. En del av fokuset i samtalen bör fokusera på att lyfta skam och skuld och stötta den utsatta i att lägga ansvaret för situationen där den hör hemma – hos den/de som utnyttjat personen.
Det är viktigt att ha generell kunskap om våldsutsatthet och vilka konsekvenser det kan få för att kunna ge ett gott omhändertagande. Här kan traumamedveten omsorg vara ett hjälpsamt förhållningssätt. Exempelvis kan det vara svårt att ta till sig information och det kan därför vara viktigt att ge samma information vid flera tillfällen. Det är också viktigt att ge information om att det inte är kriminellt att sälja sex i Sverige.
När det gäller att ställa frågor om våld kan en sammanhangsmarkering och/eller tydlig inramning av frågorna bidra till att skapa en tryggare situation. Exempel på inramning/sammanhangsmarkering:
Det jag ska fråga dig nu kan vara jobbigt att svara på, väcka känslor och kännas obekvämt. Trots det behöver jag ställa några frågor så att vi kan försäkra oss om att vi inte missar något.
Det är viktigt för oss att veta vad du varit med om så att vi kan hjälpa dig på bästa sätt. Jag ska nu (försöka) göra mitt bästa för att det inte ska kännas alltför obekvämt.
För att möjliggöra ovanstående är det av yttersta vikt att professionella har ett kontinuerligt värdegrundsarbete för att synliggöra egna föreställningar, fördomar och stereotyper som kan finnas gällande såväl förövare som utsatta i exploatering. Professionella som arbetar specifikt med målgrupperna brukar ofta poängtera att den kunskapsmässiga grunden är densamma som vid utsatthet för eller utövande av sexuellt våld, men att det som till viss del skiljer är kontexten i vilken våldet utövas. Det gäller förstås även vid förekomst av våld i samband med framställande och distribution av pornografiskt material.
Metodstöd kring bemötande
Behöver du ytterligare kunskap kring bemötande av utsatta eller förslag på frågor att använda i samtal med utsatta? Länsstyrelsen Västra Götaland har tagit fram ett metodstöd som du kan ta del på deras webbplats.
Metodstöd i arbetet mot prostitution och människohandel (lansstyrelsen.se)
Anmälningsskyldighet
FN:s konvention om barnets rättigheter blev lag 1 januari 2020 och detta innebär ett förtydligande kring att barnets rättigheter ska beaktas vid avvägningar och bedömningar som rör barn. I arbetet med barn som utsätts för prostitution, människohandel och exploatering är det viktigt att ta detta i beaktande. Särskilt då det, som nämnts ovan, ofta kan handla om barn som har sitt ursprung i andra länder och enbart vistas i Sverige under en period.
Alla rekommenderas att anmäla misstankar om att barn far illa till socialtjänsten. Anställda på vissa myndigheter och i vissa verksamheter som berör barn och unga är skyldiga enligt lag att genast anmäla om de i sitt arbete misstänker att ett barn far illa.
Socialstyrelsens kunskapsstöd om barn som far illa (socialstyrelsen.se)
Tolkbehov
Det är viktigt att tillgodose rätten till tolk och samtidigt göra bedömningar utifrån säkerhet Det kan exempelvis handla om att initialt boka telefontolk utanför länet och sedan växla över till platstolk om det bedöms säkert när det finns mer kännedom om det enskilda ärendet.
Kapitel 2: Förebygga
Baskunskap: webbkurs
För att kunna förebygga ett fenomen behövs en viss baskunskap. Den kan fås bland annat via Jämställdhetsmyndighetens webbkurs Sexuell exploatering av barn, prostitution och människohandel:
- Möjliggör, implementera och följ upp ett systematiskt värdegrundsarbete med våldspreventiva inslag i verksamheter som möter barn och unga vuxna.
- Rusta viktiga vuxna, både professionella och privatpersoner, med kunskap om var de kan vända sig vid oro för andras utövande eller andras utsatthet, vilka tecken som kan indikera utsatthet och vilka frågor som kan ställas för att identifiera utsatta och förövare (se mer information i kapitel 3: Identifiera).
Ett brett förebyggande arbete
Både offentlig sektor, civilsamhälle, näringsliv och privatpersoner har ett gemensamt ansvar för det förebyggande arbetet på detta breda område. Ett verksamt och effektivt förebyggande arbete behöver utgå från en kunskaps- och rättighetsbaserad ansats och det behöver utformas på så sätt att arbetet blir strategiskt och långsiktigt.
Baskunskap kan inhämtas via redan nämna webbutbildning men här finns också regionala resurser som kan bistå i uppdraget att erbjuda kompetenshöjande insatser på området. Här finns bland annat regionkoordinatorerna mot prostitution och människohandel, Länsstyrelsen Värmlands sakkunniga, Brottsofferjouren Värmland och länets tjej- och kvinnojourer.
Det är viktigt att tidigt uppmärksamma det könsbaserade våldet som senare i livet kan leda till våldsutövande och våldsutsatthet. Detta görs bland annat genom att informera om olika former av mäns och killars våld mot kvinnor och tjejer.
I de verksamheter som bedriver eller bör bedriva ett förebyggande arbete är det viktigt att ha fokus på att förebygga främst våldsutövande. Detta görs genom att synliggöra att mäns och killars våld mot kvinnor och tjejer är ett globalt folkhälso- och samhällsproblem som är möjligt att förebygga genom ett systematiskt värdegrundsarbete avseende trygghet och jämställdhet.
Prostitution, människohandel och exploatering inte skulle förekomma om det inte fanns en efterfrågan och därför blir det viktigt att ha fokus på att förebygga våldsutövande. Förebyggande arbete kan också möjliggöra att utsatta får kunskap och kan sätta ord på egen eller andras utsatthet.
Offentlig sektor
Statlig verksamhet
Länsstyrelserna har ett tydligt uttalat uppdrag att samordna arbetet mot mäns våld mot kvinnor och Länsstyrelsen Värmland kan bistå med kunskaps- och processtöd för att skapa förutsättningar för ett strategiskt och långsiktigt våldspreventivt arbete.
Studenthälsan vid Karlstads universitet har identifierats som en viktig del av det förebyggande arbetet. Karlstads universitet har ungefär 20 000 studenter som kan vara både potentiella förövare, utsatta och även viktiga i rollen som åskådare – personer som, med rätt kunskap, kan både motverka och identifiera utövande och utsatthet. Studenthälsan kan bistå med att sprida kunskap om problemet i studentgruppen.
Kommunal verksamhet
I kommunerna finns ett antal verksamheter som är viktiga i det förebyggande arbetet:
- öppen fritid
- integration
- funktionsstöd
- fältverksamhet
- förskola, grund- och gymnasieskola
- Komvux och SFI.
Friskolor är också viktiga i detta arbete även om de inte är att räkna som kommunal verksamhet.
Det förebyggande arbetet i kommunal verksamhet kan bedrivas i alla de ovan nämnda verksamheterna men behöver självklart verksamhetsanpassas. Det förebyggande arbetet bör rikta sig både till personal och de barn och vuxna som finns i verksamheterna. Här behöver både det politiska styret och ledningen inom varje verksamhet ansvara för att utforma ett långsiktigt och strategiskt arbete för att skapa kontinuitet och stabilitet.
Personalen bör rustas med baskunskap, stöd i form av både möjlighet till konsultation vid oro samt skriftliga rutiner avseende hur oro ska hanteras. På så sätt kan personalen bli viktiga personer som i sin yrkesroll kan och vågar prata om både sex, olika våldsformer samt i kontakter med enskilda ställa relevanta frågor vid oro.
De kommuninvånare som finns i de olika verksamheterna behöver erbjudas möjlighet till kunskap på området som en del av det förebyggande arbetet. De kunskapshöjande insatserna behöver målgruppsanpassas beroende på vilken verksamhet kommuninvånarna befinner sig inom.
Från årskurs 1 till och med gymnasieskolan ska enligt läroplanen kunskapsområdet sexualitet, samtycke och relationer ingå i skolans arbete. Inom ramen för det arbetet finns stora möjligheter för kommunerna att bedriva ett förebyggande arbete på området prostitution, människohandel och exploatering. Exempelvis kan det erbjudas öppna föreläsningar till elever i högstadiet och gymnasiet samt till allmänheten medan arbetet på förskolan kan bestå av ett värdegrundsarbete med fokus på normer, delaktighet, integritet och jämställdhet.
Ett gott regionalt exempel på ett material som har en bred förebyggande ansats är materialet Känn dig själv som finns både riktat mot barn i högstadiet och vuxna. Det är Karlstads kommun som tagit fram materialet och vidareutvecklat det med syfte att anpassa materialet för olika målgrupper. Materialet kan användas som en del av skolans kunskapsområde sexualitet, samtycke och relationer och används också inom ramen för Yrkesväg Värmland.
Kommunen har en unik möjlighet att arbeta med både de barn som finns i verksamheten och deras omsorgspersoner.
Utöver ovan nämnda delar av det förebyggande arbetet kan det vara viktigt att se till att det i kommunens lokaler finns information om problemområdet samt var våldsutövande och utsatta kan vända sig. En annan del av det förebyggande arbetet kan vara att på regelbunden basis uppmärksamma olika sidor av problematiken genom kampanjer. Här finns ett antal redan befintliga regionala och nationella kampanjer att tillgå.
Hälso- och sjukvården samt tandvården
Det förebyggande arbetet i hälso- och sjukvård samt tandvård bör riktas mot de verksamheter som inte primärt arbetar med problematiken men där både förövare och utsatta kan vara patienter.
Det förebyggande arbetet bör rikta sig både till personal och patienter i verksamheterna. Här behöver både det politiska styret och ledningen inom varje verksamhet ansvara för att utforma ett långsiktigt och strategiskt arbete för att skapa kontinuitet och stabilitet.
Personalen bör rustas med baskunskap, stöd i form av både möjlighet till konsultation vid oro samt skriftliga rutiner avseende hur oro ska hanteras. På så sätt kan personalen bli viktiga personer som i sin yrkesroll kan och vågar prata om både sex, olika våldsformer samt i kontakter med enskilda ställa relevanta frågor vid oro.
Utöver ovan nämnda delar av det förebyggande arbetet kan det vara viktigt att se till att det i hälso- och sjukvårdens lokaler finns information om problemområdet samt var våldsutövande och utsatta kan vända sig. En annan del av det förebyggande arbetet kan vara att på regelbunden basis uppmärksamma olika sidor av problematiken genom kampanjer. Här finns ett antal redan befintliga regionala och nationella kampanjer att tillgå.
Civilsamhälle
Civilsamhället består av en bred palett av olika aktörer som i varierande grad kommer i kontakt med prostitution, människohandel och exploatering. Civilsamhället består av enskilda människor, grupper, organisationer, olika typer av sociala rörelser och nätverk, religiösa sammanslutningar och föreningar som agerar tillsammans för gemensamma intressen. De gemensamma intressena kan vara exempelvis scouting, musik, idrott, arbetsrätt, hälsa, mänskliga och barns rättigheter, folkbildning, bostäder, miljö, tro och kultur. Några av dem är stiftelser medan andra är ideella föreningar.
En del verksamheter i civilsamhället har just mäns och killars våld mot kvinnor och tjejer som fokus och kan, utifrån det, bistå andra aktörer i deras förebyggande arbete. Det blir således viktigt att utifrån verksamhetens inriktning anpassa nivån på det förebyggande arbetet.
Det förebyggande arbetet i berörda föreningar bör rikta sig både till anställda, ideella och de barn och vuxna som finns i verksamheterna. Här behöver både styrelser och chefer ansvara för att utforma ett långsiktigt och strategiskt arbete för att skapa kontinuitet och stabilitet.
En grundbult i civilsamhällets förebyggande arbete är att ta stöd av lagen för att kunna ställa krav på registerutdrag (Lag 2013:852). I lagen framgår att den som blivit erbjuden ett jobb, uppdrag eller praktik som innebär direkt eller regelbunden kontakt med barn måste visa ett registerutdrag, om arbetsgivaren/uppdragsgivaren begär det. De organisationer som har den möjligheten bör alltid begära registerutdrag. Dessvärre innebär det låga antalet fällande domar på området att ett rent registerutdrag inte är att se som en garanti för att inget otillbörligt skett. Det är trots detta en åtgärd som måste ses som viktig för att förebygga utsatthet.
Både anställda och ideella bör rustas med baskunskap, stöd i form av både möjlighet till konsultation vid oro samt skriftliga rutiner avseende hur oro ska hanteras. På så sätt kan anställda och ideella bli viktiga personer som i sin yrkesroll eller roll som ideell kan och vågar se olika våldsformer samt i kontakter med enskilda ställa relevanta frågor vid oro och/eller hänvisa till andra aktörer.
Som en del av det förebyggande arbetet kan det vara aktuellt att erbjuda kunskap på området till de barn och vuxna som finns i vissa verksamheter. De kunskapshöjande insatserna behöver målgruppsanpassas beroende på vilken verksamhet det handlar om. Exempelvis kan det erbjudas öppna föreläsningar till barn och deras omsorgspersoner.
Kapitel 3: Identifiera
Identifiering, information och bemötande
Både förövare och utsatta behöver identifieras för att möjliggöra stöd, skydd och behandling. Det behöver finnas lättillgänglig information på flera språk både om problematiken i stort samt om vilket stöd, skydd och vilken behandling som finns att få. Det behöver finnas rutiner för hur verksamheter ska fråga om våld samt stöd till medarbetare så att de vet vad de ska göra om de identifierar förövare och utsatta. Medarbetare behöver också ha kunskap om vilka tecken som kan tyda på att någon är förövare eller utsatt.
Ett bemötande som kännetecknas av nyfikenhet, kunskap, empati och icke-dömande och en trygg situation möjliggör att de personer verksamheten kommer i kontakt med vågar och orkar berätta om svåra saker.
Ett gemensamt ansvar för att identifiera förövare och utsatta
Identifiering handlar om att uppmärksamma och identifiera både förövare och utsatta bland dem som våra verksamheter finns till för, ha kännedom om vilka verksamheter som behöver kopplas på samt hur dessa verksamheter kan kopplas på för att underlätta så mycket som möjligt för den enskilde. När det gäller förövare behöver dessa identifieras både för möjligheten att erbjuda stöd och behandling samt möjlighet till lagföring av brott.
När det gäller utsatta behöver dessa identifieras för att säkerställa deras rätt till stöd, skydd och behandling. Då prostitution, människohandel och exploatering är så vanligt förekommande krävs att verksamheter skapar rutiner för hur arbetet med att identifiera ska genomföras samt följer upp dessa rutiner. Det är viktigt att komma ihåg att ställa frågor om utövande och utsatthet även i pågående kontakter då skam och skuld ofta kan göra det svårt att svara jakande om du är en förövare eller utsatt.
Det är också viktigt att komma ihåg att det är vanligt med polyviktimisering, det vill säga att en person kan vara utsatt på flera olika sätt, av olika förövare och på olika arenor. Ett ärende som identifierats som våld i en parrelation kan också inkludera att sälja sin partner likväl som ett ärende som identifierats som utsatthet för prostitution också kan inkludera våld i en parrelation.
I ett ärende där det uppdagats att en vuxen groomat ett barn finns risken att den utsattheten leder till mer omfattande utsatthet. I ett sådant ärende finns också risken att förövaren utsätter både fler och/eller att förövaren begår grövre brott. Det förekommer också att en person är både förövare och utsatt, vilket också är viktigt att identifiera.
Följande punkter är alla viktiga delar av arbetet att identifiera både förövare och utsatta:
- att säkerställa att allmänhet har kännedom om problematiken genom att tillhandahålla information på olika språk. Denna information möjliggör för barn och vuxna att identifiera att andra utsätter dem för handlingar som inte är acceptabla och i vissa fall kriminella.
- att möjliggöra lättillgänglig information på olika språk om det stöd, skydd och den behandling som finns att tillgå.
- att fråga om olika former av våld. Detta kan göras på olika sätt, både genom att fråga vid indikation och genom att ställa frågor om våld till alla som kommer i kontakt med en viss verksamhet. Viktigt att ha i åtanke att utsattheten kan ske online så att frågor om detta ställs.
- att rusta personal med information om vad de gör om de identifierar förövare och utsatta. Erfarenheten är att om detta inte finns på plats så riskerar det att minska medarbetares benägenhet att ställa frågor om våld.
Bemötande
För att identifiera förövare och utsatta behövs ett nyfiket och kunskapsbaserat förhållningssätt så att individen förstår att den professionelle besitter kunskap på området och har emotionell kapacitet att ta emot en berättelse om utövande eller utsatthet. Det är få förövare och utsatta som identifierar sig tillhöra problemområdet prostitution, människohandel och exploatering. Det är därför av yttersta vikt att anpassa språket till den person som den professionella har samtal med samt att ge konkreta exempel på vad exempelvis sex mot ersättning, exploatering i arbetslivet och grooming kan vara.
Stöd till professionella
Professionella som arbetar med barn och önskar vägledning i ett enskilt ärende kan vända sig till Barnahus Värmland och regionkoordinatorerna mot prostitution och människohandel. Professionella som arbetar med vuxna och önskar vägledning i ett enskilt ärende kan vända sig till regionkoordinatorerna mot prostitution och människohandel samt KAST Värmland.
Professionella kan behöva vägledning kring vad nästa steg i processen kan vara, vilken ytterligare information som kan behövas, att göra polisanmälan, att tipsa polisen, att vara en brygga eller skriva remiss till andra aktörer samt att göra orosanmälningar.
Identifiera förövare
Oavsett om det gäller barn eller vuxna är det viktigt att skapa en trygg situation och informera att det finns stöd och behandling att få samt hur detta kan se ut för att få en förövare att berätta om sitt beteende. Vad en trygg situation är beror helt på individen – en del har lättare att ha en dialog under ett samtal medan andra föredrar att ha en dialog via sms, telefonsamtal eller chatt.
När det gäller barn som på olika sätt utsätter andra och är etablerade i Sverige krävs ofta att en vuxen identifierar beteendet och möjliggör stöd och behandling. Barn som på olika sätt utsätter andra och inte är etablerade i Sverige kanske endera bara vistas tillfälligt i landet och/eller har låg kännedom om att det finns stöd och behandling. Detta försvårar för relevanta verksamheter att erbjuda stöd och behandling.
När det gäller vuxna förövare som är etablerade i Sverige så är det få som självmant söker stöd och behandling. Majoriteten erbjuds stöd och behandling i samband med att ett brott uppdagats av rättsväsendet eller utifrån att den våldsutsatta har berättat om sin våldsutsatthet och vem som är förövare. Då det är kriminaliserat att utöva olika former av våld samt utnyttja vuxna och barn så är det ofta skamfullt att berätta om den egna problematiken och det kan också finnas en rädsla för att bli polisanmäld när en söker stöd och behandling.
Ofta kan det krävas flertalet motiverande samtal för att både synliggöra problematiken samt skapa en egen motivation hos förövaren att ta emot stöd och behandling. Förövare som inte är etablerade i Sverige kanske endera bara vistas tillfälligt i landet och/eller har låg kännedom om att det finns stöd och behandling. Detta försvårar både för den enskilda att söka stöd och behandling samtidigt som det försvårar för relevanta verksamheter att erbjuda stöd och behandling.
Fråga om våld – förövare
Olika verksamheter har olika uppdrag och utifrån det är det viktigt att fastställa om frågor om våld ska ställas på indikation eller om frågor om våld ska ställas till alla. Verksamheter inom socialtjänst och hälso- och sjukvård rekommenderas att ställa frågor till alla för att identifiera förövare. Här är det viktigt att påminna om att det område som handboken omfattar är brett och inkluderar allt från sexköp, sexuell exploatering online och inom pornografi till arbetslivsexploatering och människohandel inom olika områden. Frågor och följdfrågor behöver utifrån detta vara av samma breda karaktär. Exempelvis: Har du någon gång köpt, eller på annat sätt ersatt någon, för sex eller någon sexuell handling, har du gett pengar, mat, boende, alkohol eller något annat för att få ha sex med någon, har du delat andras nudes?
SEXIT
Det finns ett framtaget frågeformulär för att identifiera förövare inom sexuell exploatering. Materialet heter SEXIT och riktar sig till verksamheter som arbetar med unga. SEXIT kan med fördel användas i verksamheter som ställer frågor till alla för att identifiera förövare samt vid situationer där ytterligare frågor behöver ställas då det finns indikation på att en person är förövare. Under rubriken Metodstöd till professionella finns länkar till den handbok och det formulär som är kopplat till SEXIT. Ett material riktat till verksamheter som arbetar med vuxna är under framtagande.
Handboken omfattar dock en bredare utsatthet än enbart sexuell exploatering och för det arbetet finns inget standardiserat frågeformulär framtaget. Det finns dock stöd att få i ett befintligt metodstöd, se kommande stycke.
Denna lista kan med fördel kompletteras med de exempel på allmänna indikatorer på människohandel som finns i NMT:s Manual vid misstanke om människohandel, se ytterligare information nedan. Under rubriken Metodstöd till professionella finns länkar till manualen. Indikatorerna har fokus på att identifiera utsatta men vissa indikatorer kännetecknar även förövare. Det är också möjligt att så att säga ”vända” på vissa indikatorer för att använda dem för att identifiera förövare. Om dessa indikatorer stämmer så bör ytterligare frågor ställas.
Identifiera utsatta
Oavsett om det gäller barn eller vuxna som utsätts på olika sätt så är rädslan för förövaren/förövarna ofta en viktig faktor som hindrar den utsatta att berätta och/eller söka stöd, skydd och behandling. Rädslan är ofta befogad och hot från förövaren kan vara av olika karaktär men de syftar till att tysta den utsatta.
Förövare kan använda hot om våld mot den utsatta, dess familj och husdjur eller hot av religiös karaktär. Exempelvis finns det fall i Sverige där vodoo använts för att tvinga utsatta in i prostitution och förmå dem fortsätta med det. För att möjliggöra upptäckt av utsatthet blir det därför viktigt att skapa en trygg situation och informera att det finns stöd och skydd att få samt hur detta kan se ut.
Vad en trygg situation är beror helt på individen – en del har lättare att ha en dialog under ett samtal medan andra föredrar att ha en dialog via sms, telefonsamtal eller chatt.
När det gäller barn som utsätts på olika sätt och är etablerade i Sverige så visar flera studier att barn i första hand berättar för en kompis om sin utsatthet. Flera studier visar vidare att vuxna alltför sällan ställer frågor om våld och utsatthet till barn. I vissa fall gäller även detta när det finns misstankar eller till och med kännedom om utsatthet.
Barn som inte är etablerade i Sverige, exempelvis nyanlända och/eller ensamkommande barn, barn som kommer från ett EU/EES-land eller barn som befinner sig olagligt i Sverige, tillhör, som tidigare nämnts, en särskilt sårbar grupp. Dessa barn har extra svårt att själva berätta om sin utsatthet då de kanske inte kan språket, inte har kännedom om hur samhället fungerar, har en okunskap kring rätten till ett liv utan hot och våld, inte alltid går i förskola/skola eller deltar i fritidsaktiviteter vilket gör att insynen i dessa barns liv från viktiga samhällsaktörer är minimal eller obefintlig.
När det gäller vuxna som utsätts på olika sätt och är etablerade i Sverige så är det tyvärr fortsatt många utsatta som känner skuld och skam över sin utsatthet. Det kan bero på olika faktorer så som att den utsatta har en oro för att inte blir trodd, att andra ska tycka att personen varit lättlurad och godtrogen, att bli av med eventuella barn, att den utsatta tror att hen måste göra en polisanmälan för att få stöd, att den utsatta har skulder, är utsatt för påtryckningar och hot. Personen har berättat för familj och vänner att man erhållit betald sysselsättning i Sverige men det visar sig att man tvingats/vilseletts eller pressats att sälja sin kropp. Detta försvårar för enskilda att själva ta kontakt med verksamheter som erbjuder stöd, skydd och behandling.
Vuxna som inte är etablerade i Sverige, exempelvis nyanlända, vuxna som kommer från ett EU/EES-land eller vuxna som befinner sig olagligt i Sverige, tillhör, som tidigare nämnts, en särskilt sårbar grupp. Dessa personer har extra svårt att själva berätta om sin utsatthet då de kanske inte kan språket, inte har kännedom om hur samhället fungerar, har en okunskap kring rätten till ett liv utan hot och våld, inte alltid har en sysselsättning eller ett socialt nätverk samt kan ha en stor rädsla och helt saknar förtroende för myndigheter för myndigheter och rättsvårdande aktörer.
Fråga om våld – utsatta
Olika verksamheter har olika uppdrag och utifrån det är det viktigt att fastställa om frågor om våld ska ställas på indikation eller om frågor om våld ska ställas till alla. Verksamheter inom socialtjänst och hälso- och sjukvård rekommenderas att ställa frågor till alla för att identifiera utsatta. Här är det viktigt att påminna om att det område som handboken omfattar är brett och inkluderar allt från sexköp, sexuell exploatering online och inom pornografi till arbetslivsexploatering och människohandel inom olika områden. Frågor och följdfrågor behöver utifrån detta vara av samma breda karaktär. Till exempel, har du fått pengar, mat, boende, alkohol eller något annat för att ha sex med någon, har du fått dina nudes delade?
Det finns ett framtaget frågeformulär för att identifiera förövare inom sexuell exploatering. Materialet heter SEXIT och riktar sig till verksamheter som arbetar med unga. SEXIT kan med fördel användas i verksamheter som ställer frågor till alla för att identifiera förövare samt vid situationer där ytterligare frågor behöver ställas då det finns indikation på att en person är förövare. Under rubriken Metodstöd till professionella finns länkar till den handbok och det formulär som är kopplat till SEXIT. Ett material riktat till verksamheter som arbetar med vuxna är under framtagande.
Handboken omfattar dock en bredare utsatthet än enbart sexuell exploatering och för det arbetet finns inget standardiserat frågeformulär framtaget. Det finns dock stöd att få i ett befintligt metodstöd, se kommande stycke.
Denna lista kan med fördel kompletteras med de exempel på allmänna indikatorer på människohandel som finns i NMT:s Manual vid misstanke om människohandel, se ytterligare information nedan. Under rubriken Metodstöd till professionella finns länkar till manualen. Indikatorerna har fokus på att identifiera utsatta men vissa indikatorer kännetecknar även förövare. Det är också möjligt att så att säga ”vända” på vissa indikatorer för att använda dem för att identifiera förövare. Om dessa indikatorer stämmer så bör ytterligare frågor ställas.
Kapitel 4: Straffrättsligt förfarande
Förundersökning
En förundersökning syftar till att utreda om ett brotts har begåtts, av vem eller vilka och att samla bevis som tala för eller emot de misstänkas skuld, det skall föreligga tillräckliga skäl för åtal. En förundersökning skall inledas då det finns anledning att anta att ett brotts som faller under allmänt åtal har begåtts, det alldeles oavsett om det finns en anmälan från ett brottsoffer eller inte.
Förundersökning gällande exploateringsbrott eller dess underbrott leds oftast av en åklagare, polisen står till åklagarens förfogande för att vidtaga relevanta utredningsåtgärder. Dessa kan bestå i spaningsinsatser, förhör med målsägande, misstänkta, vittnen eller andra personer som kan antas kunna lämna upplysning av betydelse för ärendet samt insamlande av bland annat teknisk bevisning.
En trygg rättsprocess/bemötande
Det är av stor vikt att offret för exploatering såsom människohandel får förtroende för polisens utredare och övriga i rättskedjan. Här gäller det att arbeta relationsskapande för att skapa detta förtroende. Polisen strävar efter att förhörsledare och övriga inblandade inte är uniformerade, man är tydlig med att offret inte är misstänkt för brott. Polisen i region Bergslagen har specialutbildade polisanställda som arbetar med att utreda aktuella brottskategorier och detta skapar förutsättningar för en bra och trygg utredningsprocess.
Polisen gör, beroende på offrets personliga situation och förutsättningar, en skyddsbedömning och kan vidtaga en del skyddsåtgärder om sådant behov framkommer. Dock krävs oftast ytterligare stöd och hjälp under utredningen och inför och i rättegången, genom att den utsatte förordnas ett målsägarbiträde som ska stötta under förundersökningen, svara på frågor och medverka vid polisförhör, men även delta vid rättegången tillsammans med offret. Därutöver behövs stöd utanför rättsprocessen, detta stöd kanaliseras till berörd socialtjänst genom Regionkoordinatorerna.
Identifiera brott
För att kunna identifiera brott behövs en grundkunskap brett inom de rättsvårdande myndigheterna. Det handlar om ökad kunskap kring fenomenet exploatering av människor, juridiska definitioner och lagtext i allmänhet, straffprocessuella så kallade ”handgrepp”, vem som är förövare och vem som blir utsatt samt information om andra myndigheters uppdrag.
Det är också viktigt att komma ihåg att det är vanligt med polyviktimisering, det vill säga att en person kan vara utsatt på flera olika sätt, av olika förövare och på olika arenor. Det förekommer också att en person är både förövare och utsatt, vilket också är viktigt att identifiera. Polisen behöver därför under förundersökningen utreda om det inom ramen för ett BINR-ärende också förekommer brott inom området prostitution och människohandel eller tvärtom.
Vid misstanke om människohandel finns en manual som Nationellt Metodstöd mot prostitution och människohandel tagit fram. Utifrån det upprepas inte den informationen i denna handbok. Manualen finns både i digital form och som pdf.
Manual vid misstanke om människohandel (jamstalldhetsmyndigheten.se)
När det gäller tecken på att någon är förövare eller utsatt finns detta omskrivet i kapitel 3 och rubrikerna Tecken – förövare och Tecken – utsatt.
Straffprocessuella "handgrepp"
Möjligheterna till en framgångsrik förundersökning ökar om man så tidigt som möjligt och i dialog med polis analyserar vilka straffprocessuella ”handgrepp” som bör/inte bör användas. Exempelvis bör man tidigt och i samarbete med polisen ta ställning till vilka tvångsmedel (som anhållande, hämtning till förhör, husrannsakan, genomsökning på distans) som är aktuella att använda sig av, i vilket skede de bör användas och vilka resurser som krävs för det.
Ta höjd för att kunna agera mot brottsvinster genom att tidigt initiera finansiella utredningar och ha med det som en faktor vid eventuell husrannsakan. Det kan även bli aktuellt med internationell rättslig hjälp och tillfälliga uppehållstillstånd för att kunna ha kvar målsäganden i landet så länge förundersökningen pågår.
Stöd från andra aktörer
För att möjliggöra en bra rättsprocess krävs samverkan runt den enskilde. Här kan både socialtjänst, Migrationsverket, målsägandebiträde och Skatteverket vara viktiga samverkansparter till polis och åklagare.
Kapitel 5: Stöd, skydd och behandling
Samverka mera!
Samverka kring den enskilde för att uppnå en god effekt av insatserna samt för att aktivt och gemensamt arbeta med säkerhetsaspekten.
Ett gemensamt ansvar för att ge stöd, skydd och behandling
Det finns en vinst att återvända till stycket Bemötande i det inledande kapitlet då ett gott omhändertagande möjliggör ett framgångsrikt förändringsarbete både med förövare och utsatta. Ett förändringsarbete tillsammans med den enskilde kräver ofta både praktiskt och psykosocialt stöd. Det är viktigt att de verksamheter som arbetar med att ge stöd kan tillgodose båda dessa behov.
Det är viktig att komma ihåg att ge stöd i en eventuell rättsprocess där exempelvis skjuts till förhör, stöd innan, under och efter en rättegång är viktiga faktorer för att nå framgång i ett mål samtidigt som den belastning som en rättsprocess ofta är ska reduceras så mycket som möjligt. Då ärenden är av olika karaktär är det viktigt att verksamheter som arbetar med förövare och utsatta har möjlighet till flexibilitet gällande exempelvis olika samtalsformer och insatser.
Det blir relevant att påminna om vikten av att identifiera polyviktimisering, det vill säga att en person kan vara utsatt på flera olika sätt, av olika förövare och på olika arenor. Ett ärende som initialt har identifierats som våld i nära relation, sexuell exploatering i någon form eller människohandel kan samtidigt också innehålla en utsatthet inom ett annat område så som pornografi, sex mot ersättning eller våld i en parrelation.
Detta innebär även att i dialogen med förövare blir det också viktigt att identifiera om det finns olika former av beteenden som kränker, skrämmer och/eller skadar andra. Det förekommer också att en person är både förövare och utsatt, vilket också är viktigt att identifiera.
När ett ärende landat hos en verksamhet som ger stöd, skydd och/eller behandling blir en god och nära samverkan runt den enskilde viktig. Det är viktigt att arbeta med samtycke från den enskilde för att möjliggöra samverkan. Här kan verksamheter behöva tydliggöra hur inhämtandet av samtycke ska ske, både när det gäller själva handläggningen och framför allt hur det går att skapa goda förutsättningar för samtycke.
För att underlätta för den enskilde är det viktigt att professionella ansvarar för att vara en brygga in i andra verksamheter så att ansvaret för detta inte landar hos den enskilde. En snabb och känd kontaktväg i det enskilda ärendet ses som en grundförutsättning för ett fortsatt gott arbete. För att synliggöra vilken verksamhet som ansvarar för vilken insats görs med fördel en Samordnad Individuell Plan, så kallad SIP, i varje ärende. Se rubriken Metodstöd till professionella för ytterligare information.
En aspekt som blir särskilt viktigt att ta hänsyn till är säkerhetsaspekten då arbetet med en förövare och utsatt aldrig får innebära en ökad risk för ytterligare utsatthet. Överväganden kring skyddsbehov behöver göras kontinuerligt då hot- och riskbedömningar är en färskvara. Det kan handla om skyddade personuppgifter i någon form och/eller tillfälligt eller skyddat boende. Förutom det fysiska skydd ett tillfälligt eller skyddat boende innebär kan det också skapa psykologisk trygghet och lugn till den utsatta, en viktig aspekt som inte är att förglömma.
Om ett ärende rör en person som kommer från ett land utanför Sverige men inom EU/EES eller utanför EU/EES blir den juridiska aspekten mer komplex. Det är inte möjligt att skapa en överskådlig genomgång av de olika regelverken då flera olika variabler samvarierar. Rekommendationen blir därför att konsultera verksamheter med spetskompetens på området utifrån det specifika ärendet.
Vid misstanke om människohandel finns en manual som Nationellt Metodstöd mot prostitution och människohandel tagit fram. Utifrån det upprepas inte den informationen i denna handbok. Avseende stöd, skydd och behandling är det kapitlen 2, 3, 4, 5 och 6 som är relevanta. Manualen finns både i digital form och som pdf.
Manual vid misstanke om människohandel (jamstalldhetsmyndigheten.se)
Akut och inledande stöd, skydd och behandling
Polis och åklagares arbete beskrivs i föregående kapitel och utelämnas därför till stor del i detta kapitel. Det är primärt socialtjänst och polis som ansvarar för det akuta och inledande arbetet med förövare men även hälso- och sjukvården kan involveras om det behövs akutsjukvård i någon form och/eller dokumentation av skador.
Det är primärt socialtjänstens myndighetsutövande enheter och polis som också ansvarar för det akuta och inledande stödet och skyddet till utsatta barn och vuxna men även hälso- och sjukvården kan involveras om det behövs akutsjukvård i någon form och/eller dokumentation av skador.
När det gäller dokumentation av skador kan du läsa mer om det i den regionala handboken Våld i nära relationer under rubriken Polis och åklagare.
Våld i nära relationer – handbok för regional samverkan i Värmland (lansstyrelsen.se)
En viktig del i det akuta och inledande skedet är att ge information om olika våldsformer då många våldsutsatta inte själva ser sig som utsatta och/eller har kunskap att identifiera sin egen utsatthet. Detsamma gäller även i arbetet med förövare där det ibland kan vara svårt att se sitt eget beteende som skrämmande och/eller skadligt för andra.
Information om processen internt och i samverkan med andra verksamheter är också viktig då många utsatta kan ha bristande tillit och/eller kännedom om myndigheter och dess uppdrag. I det akuta och inledande skedet är ofta den enskilde i varierande grad av kris, vilket påverkar möjligheten att ta till sig information. Här behöver det utformas strategier tillsammans med den enskilde för att skapa goda förutsättningar för att tillgodogöra sig information.
När det gäller barn ska en skyddsbedömning göras samma eller senast nästkommande dag efter att en orosanmälan inkommit till socialtjänsten. Detta gäller oavsett om det rör ett barn som är utsatt eller ett barn som misstänks vara förövare. Någon motsvarande regel finns inte avseende vuxna då socialtjänstens kontakter kring en vuxen bygger på samtycke. Oavsett om det rör ett barn eller en vuxen behöver en initial riskbedömning göras för att få en uppfattning av hur hotbilden ser ut för att bedöma behov av skydd och stöd i den akuta fasen.
Socialtjänsten har att hantera att ge stöd både i en eventuell juridisk process och ge psykosocialt stöd och/eller behandling till förövare och utsatta samt eventuellt skydd till utsatta. Tillgång till spetskompetens på området ser olika ut i kommunerna. Om det saknas i den egna kommunen är det av yttersta vikt att kontakta verksamheter med spetskompetens såsom Barnahus Värmland, regionkoordinatorerna och/eller KAST Värmland för att få vägledning.
En förutsättning för ett gott omhändertagande i det akuta och inledande arbetet med förövare och utsatta är en rörlig organisation med möjlighet till snabba beslut om insats. Detta för att kunna starta upp en insats när det finns en motivation hos den enskilde. Det är också viktigt att identifiera om samverkan krävs redan i det akuta eller inledande skedet. Det kan exempelvis handla om kontakt med en verksamhet inom civilsamhället, den enskildes arbetsgivare, hälso- och sjukvården, KAST Värmland, polisen (här kan olika enheter vara aktuella så som Människohandelsgruppen, Brott i nära och Brottsoffer- och personsäkerhetsgruppen), Migrationsverket och andra enheter inom socialtjänsten.
Det är viktigt att känna till att det finns möjlighet för både polis och socialtjänst att ansöka om betänketid eller tillfälligt uppehållstillstånd för personer som misstänks vara utsatta för människohandel. Regionkoordinatorerna kan bistå i denna ansökningsprocess. Om en person inte ursprungligen kommer från Sverige och önskar återvända till hemland kan regionkoordinatorerna bistå med ansökan till återvändandeprogrammet för offer för människohandel (ÅMP).
Olika aktörer i civilsamhället har också en viktig roll i det akuta och inledande stödet, skyddet och behandlingen. Det kan exempelvis handla om att ge ett parallellt psykosocialt stöd och bistå med skyddat boende
Långsiktigt stöd och behandling
Både kommuner, hälso- och sjukvården, Kriminalvården, vissa delar av polisen och civilsamhället är viktiga i det långsiktiga perspektivet.
Det långsiktiga stödet till förövare kan bestå av samtal som beviljas av socialtjänsten men det finns också möjlighet att själv eller med stöd av professionella söka behandling både hos hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Om det finns en psykisk eller somatisk ohälsa behöver hälso- och sjukvården behandla detta.
När det gäller behandling av förövare är Kriminalvården, socialtjänsten och KAST Värmland viktiga aktörer i länet. Inramningen på behandlingen ser olika ut, det kan exempelvis bestå av olika program och manualbaserade metoder men också mer löst hållna samtalsformer, behandling för risk- och missbruk samt beroendeproblematik och stöd till en ny bostad. Innehållet i behandlingen har ofta fokus på att inledningsvis skapa en allians, skapa trygghet och undersöka motivationen för att därefter gå över i att arbeta med ansvar för det egna beteendet, orsaken till beteendet och därefter förändring av beteende.
Exempelvis gällande sexköp så undersöks vägen till ett sexköp för att öka förståelsen hos klienten till vad som ledde till ett sexköp och för att minska risken för att liknande beteende återupprepas. Behandlingen omfattar ofta krishantering, samtal om gräns- och normbrytande beteenden och handlingar, känsloreglering, problemlösning, tidigare utsatthet och trauman, strategier för att motverka återfall samt människo- och kvinnosyn.
Vid misstanke om brott på området prostitution, människohandel och exploatering kan Kriminalvården inom ramen för behandlingsarbetet använda repressiva åtgärder. Exempelvis kan Kriminalvården föreslå att en persons pass dras in eller att en person nekas pass. En person som är aktuell hos kriminalvården och verkställer sin dom eller del av sin dom genom intensivövervakning kan även föreläggas med ett vistelseförbud.
Det långsiktiga stödet till utsatta kan bestå av stöd till en ny bostad, återvändande till hemlandet, stabiliserande samtal, traumabehandling, behandling av somatiska och psykiatriska tillstånd.
När det gäller stöd och behandling på lång sikt är Behandlings- och samtalsmottagningen för våldsutsatta och andra delar inom hälso- och sjukvården, socialtjänstens öppenvård samt brottsoffer- och kvinnojourer viktiga. Inramningen på stödet och behandlingen ser olika ut, det kan exempelvis bestå av deltagande i självhjälpsgrupper, manualbaserade metoder, olika former av terapi men också mer löst hållna samtalsformer. Stödet och behandlingen kan innehålla följande teman/fokusområden:
- Allians och bemötande: Relation – låt det ta tid, skapa trygghet i miljön (samma rum och behandlare), skapa en förtroendefull relation. Bemötande – icke dömande förhållningssätt, ge utrymme och tid att berätta.
- Relation: låt det ta tid, skapa trygghet i miljön (samma rum och behandlare), skapa en förtroendefull relation. Bemötande – icke dömande förhållningssätt, ge utrymme och tid att berätta.
- Lyssna: att våga fråga och utforska i lagom takt, bekräfta, stärka det positiva i att personen berättar.
- Tydliggöra juridiken: ej deras fel, skulden ligger alltid på förövaren, omvärldsorienterad – vilka andra aktörer behöver vara med och hjälpa? Behöver kunskap kring detta.
- Yttre och inre stabilisering: Yttre – hur ser det ut med boende, arbete, skola och försörjning. Inre – psykoedukation (exempelvis prata om vad våld och utsatthet kan vara, förstå sambandet mellan hälsan/beteenden/kroppsliga reaktioner och utsattheten), känsloreglering, hjälp till självhjälp och kroppsbaserade metoder så som mindfulness, avslappning, andning.
- Tema skuld och skam: orsaks- och konsekvensanalys – utforska tillsammans med personen vad detta fyller för funktion, tidigare erfarenheter av utsatthet, andra coping-strategier, beroendeproblematik, annan psykiatrisk problematik.
- Traumabehandling: de flesta har PTSD, respektera individens gränser (ej bidra med fler övergrepp), identifiera motståndet och de gränser som individen ändå har.
- Arbeta med identitet, självkänsla och självbild: relationsarbete i stort, hur ser det ut – kamrater, släkt, värderad riktning – vad vill jag med mitt liv, mål och värderingar, börja identifiera sig själv – vad behöver och vill jag.
Avslutning
Prostitution, människohandel och exploatering är allvarliga samhällsproblem som finns i Värmland. Effektivt arbete mot dessa problem kräver både förebyggande och repressiva åtgärder samt ett robust skydds- och stödsystem för de utsatta. Handboken är utformad för att underlätta samverkan och ge vägledning till dig som arbetar med både förövare och utsatta, inklusive barn och vuxna.
Handboken är främst för yrkesverksamma men syftet är att så många utsatta som möjligt ska få den hjälp de behöver. Dela därför gärna handboken med andra som du tror kan ha nytta av den.
Vår förhoppning är att handboken har gett dig de insikter och verktyg som behövs för att stärka arbetet inom detta viktiga område.
Kontakt
Vid frågor i specifika individärenden kan du ta kontakt med regionkoordinatorerna i Polisregion Bergslagen.
Telefon: 054-540 84 91
E-post: sara.lindberg@karlstad.se
Telefon: 054-540 49 54
Har du frågor om handboken kan du ta kontakt med utvecklingsledare Sabina Gomez Jansson, sabina.gomez.jansson@lansstyrelsen.se.
Fördjupad information och källor
Utbildningar
Följande utbildningar nämns i handboken men är samlade här.
Konsultativt stöd till professionella
Metodstöd till professionella
Källor
Skr. 2016/17:10. Makt mål och myndighet – feministisk politik för en jämställd framtid. Regeringen, Socialdepartementet.
BRÅ (2022). Köp av sexuella tjänster. En uppföljning av lagens tillämpning. Stockholm.
Child10, Inte din hora & Ellencentret (2020), Ingen hörde ropen på hjälp. Vilken hjälp finns för människor som utsätts i prostitution, människohandel för sexuella ändamål och annan kommersiell sexuell exploatering?, Stockholm.
Folkhälsomyndigheten (2019). Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) i Sverige 2017 – Resultat från befolkningsundersökningen SRHR2017. Stockholm.
Lag (2013:852) om registerkontroll av personer som ska arbeta med barn.
Lägesrapport 23 (2021). Människohandel för sexuella och andra ändamål. Stockholm, Polismyndigheten.
Rapport 2021:23. Prostitution och människohandel. Slutredovisning av uppdrag att stärka arbetet mot att barn och unga respektive vuxna utnyttjas i prostitution och människohandel, samt kartlägga omfattningen av prostitution och människohandel. Göteborg, Jämställdhetsmyndigheten.
Rapport 2022:21. Brister i kunskap, stöd och insatser. Redovisning av uppdraget stärkt arbete mot prostitution och människohandel samt hedersrelaterat våld och förtryck. Göteborg, Jämställdhetsmyndigheten.
Socialstyrelsen (2022). Anmäla oro för barn. Stöd för anmälningsskyldiga och andra anmälare. Socialstyrelsen.
Stiftelsen Allmänna Barnhuset (2021). Unga, sex och internet efter #metoo. Stockholm.
